Antibiotika


Urinvägsinfektion kan behandlas med antibiotika. För att kunna välja lämplig sort och dosering behövs ett urinprov som visar vilka bakterier det gäller. De flesta antibiotika påverkar bara en del bakterier, medan andra påverkar flera. När en sorts antibiotika påverkar många olika bakterier säger man att det har ett brett spektrum medan de som bara påverkar en del bakterier har ett smalt spektrum.

Antibiotika med brett spektrum påverkar även de bakterier som finns normalt i kroppen, till exempel i tarmen. Det är därför bättre att använda antibiotika med smalt spektrum som enbart dödar de bakterier som orsakar urinvägsinfektionen.

Asymptomatisk bakteriuri (ABU)


Bakterier i urinen är vanligt vid kateterbehandling. Bakterier i urinen som inte ger besvär och inte orsakar skada i urinvägarna kallas asymptomatisk bakteriuri (ABU). Det behövs ingen medicinsk behandling för ABU. ABU-bakterierna ger istället ett skydd mot andra bakterier i urinvägarna som kan ge besvär. Man konstaterar ABU genom att ta två urinodlingar med några dagars mellanrum. Båda odlingarna ska visa samma bakterier.  Hos vissa patienter ska ABU dock behandlas med antibiotika: gravida, de som nyligen transplanterat en njure och de som ska opereras.

Bakterier


Bakterier i urinen är vanligt vid kateterbehandling. Bakterier i urinen som inte ger besvär och inte orsakar skada i urinvägarna kallas asymptomatisk bakteriuri (ABU).
Det finns också olika bakterier som orsakar urinvägsinfektion. Den första tiden med kateter är den vanligaste bakterien Escherichia coli (E. coli). De vanligaste sorterna antibiotika som ges vid urinvägsinfektion brukar vara verksamma på E. coli.
Personer som har haft kateter länge eller har tidigare problem från urinvägarna, till exempel blåssten eller missbildningar, får ofta andra bakterier i urinvägarna. Proteus, Klebsiella, enterokocker, enterobacter och Pseudomonas är mer svårbehandlade. Det är också vanligare att dessa bakterier utvecklar motståndskraft mot antibiotika – de blir resistenta.

Biofilm


Biofilm består av bakterier som bäddar in sig i ett skyddande ytskikt, till exempel på en urinkateter. Bakterierna i en biofilm är svåra att döda eftersom de är skyddade av biofilmen och kan bli resistenta mot många antibiotika, desinfektionsmedel och kroppens eget immunförsvar. Eftersom biofilm fäster på kateterns yta är det viktigt att byta katetern i samband med antibiotikabehandling för urinvägsinfektion. En kateter med bakterier som bildar biofilm ökar risken för infektion.

Blåsdysfunktion


Blåsdysfunktion är ett samlingsbegrepp för urinläckage, urinträngningar, tömningsproblem och efterproblem.

Blåskatarr – Cystit - Urinvägsinfektion


Blåskatarr, cystit och urinvägsinfektion är olika ord som beskriver besvär av bakterier i urinblåsan. Kateterfakta.nu använder genomgående ordet urinvägsinfektion. Vanliga symptom är:

  • Trängningar, det vill säga akut kissnödighet som är svår att behärska.
  • Sveda och irritation
  • Ont i nedre delen av magen över urinblåsan
  • Känna sig småfrusen
  • Ibland blod i urinen
  • Feber

Vid en urinvägsinfektion tränger bakterier in i blåsan genom urinröret. Inne i urinblåsan förökar sig bakterierna. När det händer kopplar kroppen på sitt infektionsförsvar. Då skickas vita blodkroppar till urinblåsans vägg och det blir en inflammation.

Det är viktigt att lämna urinprov om man tror att man har urinvägsinfektion. Antibiotika ska bara användas om du har symtom på infektion – inte bara för det finns bakterier i urinen. Vissa bakterier kan till och med vara ett skydd från mer aggressiva bakterier (ABU).

Vid återkommande urinvägsinfektioner i samband med kateterbehandling kan du och din vårdgivare diskutera om du ska byta till en annan behandling eller till en annan sorts kateter.

Blåssten


Blåssten är stenar som bildats i urinblåsan. De består av kristaller som bildats av urin tillsammans med bakterier. Proteus Mirabilis, Pseudomonas, Klebsiella är bakterier som är vanliga stenbildande bakterier. Om du har flera urinvägsinfektioner efter varandra trots att du fått antibiotika kan det bero på att du har blåssten. Flera urinvägsinfektioner efter varandra trots behandling med antibiotika och kateterbyte kan bero på blåssten. Blåssten är ovanligt, men risken ökar för dig som har kateter.

Dysuri


Sveda, obehag eller smärta när du tömmer blåsan.

Efterproblem


När du har kissat färdigt kommer det droppar av urin, ”efterdropp”. Känsla av att blåsan inte blivit tömd är också ett efterproblem.

Förstoppning


Tarmen är fylld med avföring som skapar problem. Frukt, grönsaker och ett extra glas vatten vid varje måltid samt motion minskar risken för att du ska bli förstoppad.

KAD


Ordet KAD används för kvarliggande kateter via urinröret. Förkortningen KAD är hämtad från det franska ”cathéter à demeure”, som betyder just kvarliggande kateter.

Neurogen blåsdysfunktion (blåsrubbning)


Neurogen blåsdysfunktion är ett samlingsbegrepp för alla fel med urinblåsan orsakade av någon form av skada i nervsystemet. Beroende på var skadan sitter och hur stor den är varierar symtomen.
Problemen från blåsan kan vara att det är svårt att kissa eller att det inte går att tömma urinblåsan tillräckligt. Symtomen kan även vara att bli kissnödig ofta och kanske läcka urin. I vissa fall drar blåsan ihop sig kraftigt utan att urinröret kan släppa ut urinen. De höga trycken som då bildas kan påverka njurarna så att de skadas. Behandling med kateter är ofta viktigt vid neurogen blåsdysfunktion.

Njurbäckeninflammation


En njurbäckeninflammation uppstår om bakterierna fortsätter genom urinledaren till antingen den ena eller båda njurarna. Inflammationen behöver alltid behandlas med antibiotika för att undvika risk att njurarna skadas eller att bakterierna sprider sig till blodet.

Du kan uppleva samma symtom som vid blåskatarr, det vill säga sveda och trängningar, men de vanligaste symtomen är:

  • Stark sjukdomskänsla
  • Frossa
  • Feber över 38 grader eller ”svängande”
  • Ont åt sidan i magen eller ländryggen
  • Illamående

Residualurin


Residualurin är detsamma som resturin och är den urin som kan vara kvar i blåsan efter att man kissat. Genom att mäta mängden residualurin kan man avgöra hur tömningen av blåsan fungerar. Mätningen kan göras med en kateter men oftast med en ultraljudsundersökning. För att bli säker på hur blåstömningen fungerar behöver man mäta flera gånger.

Resistenta bakterier


Vissa bakterier lyckas överleva trots behandling med antibiotika. De har då utvecklat en motståndskraft och kallas resistenta. Ibland utvecklas resistens mot de flesta antibiotika vilket kallas multiresistens.
Om antibiotika inte längre har effekt måste kroppen bekämpa bakterierna på egen hand. Resistenta bakterier innebär att infektioner som vi vanligtvis betraktar som enkla kan bli livshotande. I Sverige är andelen resistenta bakterier fortfarande betydligt lägre än i stora delar av Europa och övriga världen, men de ökar ständigt. För att hålla resistensutvecklingen nere är det viktigt att inte ta antibiotika i onödan. Det är läkaren som väljer rätt typ av behandling.

RIK


RIK står för Ren Intermittent Kateterisering. RIK är ett begrepp som används för en kateter du själv för upp i urinröret, så kallad självkateterisering. ”Ren” innebär att du kan ta i din kateter efter att ha tvättat händerna, ”intermittent” att det görs upprepat efter överenskommen rutin och ”kateterisering” är införandet av kateter till urinblåsan.

Suprapubisk kateter


Kvarliggande kateter som sätts in i urinblåsan via bukväggen.

Tömningsproblem


Tömningsproblem innebär problem att tömma urinblåsan. Det kan vara svårt att börja kissa, man kan behöva hjälpa till exempel genom att krysta, strålen kan vara svag och urinen kan komma i portioner.

Urininkontinens/urinläckage


Urininkontinens är att ha problem med urinläckage
Det finns olika typer av urininkontinens. De vanligaste är:
– Ansträngningsinkontinens – det läcker urin när man till exempel hoppar, hostar eller nyser.
– Trängningsinkontinens – att känna sig akut kissnödig och läcka urin innan man hinner till toaletten.
– Blandinkontinens – när du har både ansträngningsinkontinens och blandinkontinens.

Underaktiv blåsa


Urinblåsans muskelsammandragning som ska ske vid blåstömning är för svag. Man kissar sällan och kan behöva krysta/trycka på för att få ut urinen.

Urinträngning


Urinträngning innebär ett plötsligt och tvingande behov att tömma urinblåsan – du blir akut kissnödig.

Urinblåsa


Urinblåsan ligger i främre delen av bäckenet. Urinblåsans funktion är att lagra urinen fram tills vi kissar. Urinblåsans vägg är uppbyggd av muskler som vilar när blåsan fylls på och som drar ihop sig när man kissar. I urinblåsans botten mynnar de båda urinledarna som leder ner urinen från njurarna. Hur mycket urinblåsan rymmer varierar mellan olika människor. Vanligen rymmer urinblåsan hos en vuxen cirka en halvliter. Mängden som ryms minskar oftast i takt med åldern.

Urinretention


Urinretention innebär att urinblåsan inte töms helt. Det konstateras med hjälp av mätning av residualurin. Urinretention kan medföra återkommande urinvägsinfektioner eftersom bakterier trivs i residualurinen, det kan också leda till täta tömningsbehov då mycket av blåsans utrymme är upptaget. I vissa fall kan urinretention påverka njurarnas funktion. En följd kan också vara att urinblåsans muskulatur tänjs ut – då kan problemet bli permanent. Kateterbehandling kan behövas, både på kort och på lång sikt.

Urinrör


Kvinnans urinrör är 3–5 centimeter långt. I mittdelen av urinröret sitter en slutningsmuskel som sluter tätt medan urinblåsan fylls. Den släpper efter när man ska kissa. Urinröret har en slemhinna som hålls smidig av hormonet östrogen.
Mannens urinrör är cirka 25 centimeter långt. Den övre delen av urinröret passerar genom blåshalskörteln (prostatakörtel). Slutningsmuskeln som sluter tätt medan urinblåsan fylls sitter i underkanten av blåshalskörteln. I överkanten finns en inre slutningsmuskel som främst har som uppgift att sluta tätt vid utlösning så att sädesvätskan inte kommer till urinblåsan. Bägge slutningsmuskler släpper efter när man kissar.

Urinstämma


Urinstämma innebär att man inte kan tömma urinblåsan alls. Det kan ge njurpåverkan. En följd kan också vara att urinblåsans muskulatur tänjs ut – då kan problemet bli permanent. Urinstämma kan bero på förstorad prostatakörtel, ärrbildning i urinröret, biverkan av läkemedel, komplikation efter en operation, vaginal förlossning, alkohol eller nervskada.

Urinvägsinfektion – Blåskatarr - Cystit


Blåskatarr, cystit och urinvägsinfektion är olika ord som beskriver besvär av bakterier i urinblåsan. Kateterfakta.nu använder genomgående ordet urinvägsinfektion. Vanliga symptom är:

  • Trängningar, det vill säga akut kissnödighet som är svår att behärska.
  • Sveda och irritation
  • Ont i nedre delen av magen över urinblåsan
  • Känna sig småfrusen
  • Ibland blod i urinen
  • Feber

Vid en urinvägsinfektion tränger bakterier in i blåsan genom urinröret. Inne i urinblåsan förökar sig bakterierna. När det händer kopplar kroppen på sitt infektionsförsvar. Då skickas vita blodkroppar till urinblåsans vägg och det blir en inflammation.

Det är viktigt att lämna urinprov om man tror att man har urinvägsinfektion. Antibiotika ska bara användas om du har symtom på infektion – inte bara för det finns bakterier i urinen. Vissa bakterier kan till och med vara ett skydd från mer aggressiva bakterier (ABU).

Vid återkommande urinvägsinfektioner i samband med kateterbehandling kan du och din vårdgivare diskutera om du ska byta till en annan behandling eller till en annan sorts kateter.

Uroterapeut


Sjuksköterska, läkare, barnmorska eller sjukgymnast/fysioterapeut som gått universitetskurs med specialisering i blås- och tarmdysfunktion.

Överaktiv blåsa


Akut kissnödighet med eller utan urinläckage, ofta i kombination med täta behov att tömma blåsan och nattkissning.

Överrinningsinkontinens/Överfyllnadsinkontinens


Urinläckage är när blåsan är överfull och ”rinner över”. Det beror oftast på att urinblåsans muskulatur är för svag för att pressa ut urinen eller på att något hindrar urinen från att rinna ut, till exempel en förstorad prostatakörtel.